Bild 1 av 1

I Vikingars fotspår – Uppsala-Birka-Sigtuna

Uppsala-Birka-Sigtuna

Visa karta

I Vikingars fotspår – Uppsala-Birka-Sigtuna

Uppland och Mälardalen är full av intressanta platser där vikingarna och deras förfäder levde under en händelserik period i vår historia. Vissa av dem gjorde långa och ibland omtalade resor. Via arkeologiska fynd och runstenars inskriptioner får vi pusselbitar till deras liv och berättelser om släktingar, resor och vardag. Gamla Uppsala, Birka och Sigtuna utgör tre viktiga platser för förståelsen av denna mytomspunna tid.

Gamla Uppsala

Gamla Uppsala är ett av Nordens märkligaste fornlämningsområden. Här finns de tre majestätiska kungshögarna från 500-talet, ett av Nordens största gravområden och resterna efter domkyrkan som byggdes på 1100-talet. Under järnåldern fanns ett rikt och välutvecklat samhälle omkring Uppsala högar. Här låg en kungsgård och här samlades svearna för att dyrka sina gudar. Kungshögarna är bland de största gravmonumenten i Sverige.

Två av dem grävdes ut på 1800-talet, och fynden, bland annat fragment av hjälmar och exklusiva guldföremål, skvallrade om mycket hög status för de som begravdes i dem, troligtvis var de kungar. Kungshögarna utgör endast en del ett mycket större gravfält. Platsens verkliga maktcentrum var troligtvis den kungsgård som låg norr om den nuvarande kyrkan. En vendeltida byggnad som undersökts av arkeologer är en pampig 50 meter lång konstruktion, med imponerande kraftiga väggar och flera rikemansfynd. Det här kan mycket väl vara kungens residens under denna period.

I Gamla Uppsala museum kan du se de exklusiva fynden från kungshögarna. Ta del av myterna som genom århundraden spunnits kring denna plats. Modeller, bildspel och ljudberättelser berättar bl a om vikingatida offer, fynd från den vikingatida kvinnans grav och om det gyllene hednatemplet.

Följ med på reguljära visningar, hör mer om mystiska arkeologiska fynd, delta i museiverkstäder.

För öppettider och mer information, se gärna på raa.se och vikingauppsala.se

 

Valsgärde

Gravbacken i Valsgärde åtta kilometer norr om Uppsala höjer sig över den omgivande lerslätten. Spåren efter ett 80-tal gravar syns som högar och avlånga sänkor. Det är rester efter kammargravar, kistgravar, brandgravar och båtgravar. De som begravdes i Valsgärde tillhörde samhällets elit. Man har upprätthållit gravtraditionerna på ett konservativt sätt genom flera sekel och gravarna kan ses som uttryck för en aristokratisk livsstil och identitet. Gravfältet i Valsgärde användes under 700 år från omkring 400 e Kr. till 1100 e Kr. Valsgärde låg strategiskt vid den stora trafikleden Fyrisån som möjliggjorde långvägaresor till kontinentens länder. Männen i gravarna fick på sin sista resa med sig sin stridsmundering, husgeråd, verktyg och en mängd djur.   

Besök även utställningen ”Valsgärde Vendeltid-Vikingatid” på Museum Gustavianum i Uppsala.

 

Birka

Redan på 700-talet blomstrade ön, för att mystiskt avfolkas tvåhundra år senare. Till Birka kom köpmän, hantverkare och varor från alla möjliga delar av världen och Europa. Om detta vittnar arabiskt silver, östeuropeiska pärlor, vackra glasbägare, keramik och exklusiva sidentyger. Dessa importvaror byttes mot våra lika exklusiva nordiska varor – järn, hudar, horn och pälsverk. Marinarkeologer utforskar för närvarande Birkas hamn där man nu tror att omfattande handel bedrevs utifrån långa bryggor.

Med stor sannolikhet vet vi att det var på Sveakungens initiativ som Birka grundades, och detta troligen som ett led i en önskan att politiskt och ekonomiskt kontrollera handeln i norra Skandinavien. Sveakungen hade sin kungsgård någon kilometer bort och snett mittemot Birka, vid den plats som heter Hovgården på ön Adelsö.

 

Blomstrande handelsplats med långväga gäster

Under tvåhundra år var Birka en blomstrande tätort och knutpunkt för handel i hela norra Europa, och dess placering var både central och väl skyddad inne i den djupa viken till Östersjön. Det är först senare och på grund av landhöjningen som viken kom att snöras av och istället bli en insjö, Mälaren.

 

Birka avfolkas och faller i glömska

Efter ungefär tvåhundra år hände emellertid något med Birka. Staden kom att överges och människorna som bodde här valde att flytta någon annanstans. Kanske till Sigtuna, som kom att bli Sveriges nästa blomstrande tätort efter Birka. Anledningarna till att människorna flyttade från Birka känner vi inte till, men ett antal teorier har blivit mer eller mindre accepterade genom åren. Troligen låg det ett politiskt beslut bakom, och kanske bidrog landhöjningen till att Birka miste sitt strategiska och lättåtkomliga läge.

Fornlämningsområdet vid Hovgården utgör tillsammans med Birka idag ett av Sveriges fjorton Världsarv. Birka-Hovgården blev upptagen på Unescos världsarvslista 1993. Besök Birka, dagliga båtturer maj-september. Läs och se gärna mer om Birka här.

 

Sigtuna

Sigtuna grundades som Sveriges första stad. Här stod Erik Segersäll runt år 970 och pekade ut var staden skulle byggas i bildandet av ett nytt rike, under en gud och en kung. Idag kan du promenera i hans fotspår på Sveriges första gågata.

När Sigtuna grundades av kung Erik Segersäll på 970-talet var syftet att söka kontroll över människor och skapa ett rike likt de europeiska kungadömen han hört talas om, eller kanske till och med sett. Han visste hur en stad skulle anläggas och att det var med kyrkan han skulle samarbeta för att nå sina mål. 
Erik var en modern nordisk kung. Målet var ett rike med en kung och en gud. Han skulle vara den kungen och kyrkans överhuvud – gudsman i det nya riket. För stormännen i omgivningarna var det spännande och nytt – en kristen stad! Skulle man vara med eller ställa sig utanför?

 

Makt- och handelscentrum

Erik visste givetvis hur han skulle skapa lojalitetsband. Genom att ge bort tomter i den nya staden till de strategiskt viktiga stormännen och storbönderna i Uppland, knöt han dem till sig. Med gatan i centrum skapade han ett makt- och handelscentrum med internationell prägel.

Flera arkeologiska utgrävningar i den tre meter djupa “svarta jorden” har klarlagt tomternas storlek och stadens plan. Och det är tydligt – än idag finns den ursprungliga stadsplanen i stort sett bevarad och staden är ungefär lika stor nu som då, vilket gör den unik i Sverige.

 

Kosmopoliter

Runt år 1000 bodde ca 1000 personer i Sigtuna stad. Hit reste handelsmän från Bysans, Ryssland, Polen, Ukraina och Mellanöstern för de stora rikedomar och köpstarka invånare som fanns här. Allt tyder på att det också fanns många internationella permanent boende invånare som bidrog med sin kunskap, hantverksskicklighet och sina kontakter. Här fanns ett myller av språk, kulturer och influenser.

 

Första myntet

Kristna kungar präglade mynt. Från England hämtades silver och myntmästare. Erik Segersälls son, Olof Skötkonung, tog myntmästarna till Sigtuna där han byggt en myntverkstad. Här framställdes de första svenska mynten, med kungen på ena sidan och det kristna korset på den andra. Kungabilden på det s.k. Olofsmyntet är en exakt kopia av den engelske kungens porträtt. Runt bilden står med latinska bokstäver “OLOF REX SVEVORUM” – Olof Svearnas konung.

De engelska myntmästarna lärde upp inhemska myntslagare som sedan tillverkade nya mynt- stampar. Men de hade inte samma kunskaper i det latinska alfabetet. Det blev en blandning mellan runor och latinska versaler – s.k. barbariska mynt. År 995 – 1030, tillverkades över 2 miljoner mynt i Sigtuna.

 

Första kristna staden

När man anländer till staden längs den vattenled som förenade Birka, Sigtuna och Gamla Uppsala med varandra, sticker rester efter stadens tidiga stenkyrkor upp likt försvarstorn. Vandra in under tunga romanska stenbågar och förundras över dåtidens skickliga byggmästare. Studera de runstenar som restes i det nya stadsrummet längs en möjlig processionsväg. Stenar som vittnar om mötet mellan det gamla, runor skrivna i en drakslinga, och det nya i form av det kristna korset. Gör ett besök i Mariakyrkan, byggd med hjälp av hitvandrade dominikanerbröder i ett helt nytt material, tegel. Kyrkan invigdes 1247 och är numera hela stadens kyrka.

Lämna en kommentar